90 km senare, är jag kanske inte en bättre människa, men iallafall en starkare sådan :D
Vasaloppsspinning stod på dagens agenda. Som sagt så har jag sett fram emot detta länge, trots att jag bara fanns med som reserv enda tills i fredags. Jag tänkte nog inte överhuvudtaget på att det kanske skulle bli jobbigt (ja ja lite naiv kanske, som tur är eller nåt...), hade bara tankar på hur roligt det vore att få göra detta, nu när jag ändå inte åker skidor...De första två timmarna kändes jä*ligt bra, stark och pigg i kroppen, den tredje timman kom frossan, sjukt när man dryper av svett och fryser samtidigt, den fjärde timman började oxå fint, men när det var ca 30 minuter kvar värkte fötterna utav bara HEL*ETE!!!!! Ingen lek, trodde fotsulorna skulle gå av, värken hann precis släppa när den började igen!!! Trodde faktiskt inte att jag skulle fixa det, men den serbiska sisun gjorde sitt idag!!!!! :D :D I made it!!!! Vid sådana här tillfällen såsom de gånger jag sprang milen i somras så känner man att kroppen och hjärnan vill olika saker....hjärnan orkar mer, men kroppen skriker neeeeeej...jaja fint gick det iallafall!!!!
Om ca 3 veckor är det dags för nästa utmaning; Spin of Hope!!! Ett 12 timamars spinningpass som utförs i lag (om man vill). Är med i ett lag om 5 personer som ska slåss om cykeln ;D
Nu sammanfattar jag denna träningsvecka; 2 vanliga spinningpass, 2 intervallspinningpass och en vasaloppsspinning!! Nöjd??? Yes yes yes!!!
Hoppas få in lite mer styrkepass veckan som kommer, wish me luck!!! :D
Peace
